Emmi som gör ett inlägg igen (mitt andra blogg inlägg i mitt liv till och med)
Jag har ju redan presenterat mig, men jag vill veta mer om er~!
Så därför ställer jag er frågan; finns det någon gång ni har blivit riktigt berörda av en berättelse ni läst? Det kan vara från en bok, en fanfiction, en serie eller någon ni själv skrivit. Vad som helst. Berätta gärna om det och beskriv känslan ni hade när ni läste det! Ledsen? Förvånad? Lycklig? Roligt?
Tänk efter~
Jag ska berätta om en sån upplevelse jag haft.
Från ett roll jag skrev (och fortfarande skriver) med min kompis Jasmine från USA. Karaktärerna vi använder är inte våra, de kommer från spelet Kingdom Hearts 2.
Axel och Roxas har hållt ihop ett bra tag, men Axel känner att han bara drar in Roxas i trubbel hela tiden och tar därför det svåra beslutet att lämna honom och sticka från stan där Roxas aldrig kommer hitta honom. Roxas kommer på Axel strax efter att Axel har börjat köra iväg, och Roxas vägrar att låta att detta ska ske. Och även fast det är mitt i natten tar Roxas sina bilnycklar och beger sig ut för att få tag på Axel. Han försöker ringa Axel gång på gång utan någon framgång. Senare hör Roxas om en bilkrasch inte långt ifrån där han kör just nu. Ingen människa hade hittats på platsen. Roxas kör dit så fort han kan. Det var Axels bil. Roxas ser lite blod längs vägen. Han hoppar ut ur bilen och följer blodet som om det var fotspår. Han springer i hopp om att han ska komma ikapp Axel om det nu är han som blodet kommer ifrån, vilket det troligen gör. Han är trött, och egentligen ska han inte orka springa mer. Men han gör det ända. Han måste.
Så som Roxas anstränger sig för att inte förlora Axel. Känslan att inte ge upp och att inget är omöjligt och även att när du inte kan längre så gör du lite till ändå. Roxas ansträngning lönade sig faktiskt, han hittade Axel och förklarade för honom hur mycket han betydde för honom.
Också Axel, hur han gör något han absolut inte vill, men gör det ändå för Roxas säkerhet, är också något som berör mig. Det är inte bra, man ska ta hand om sig själv. Men samtidigt ger det min en inblick hur mycket Roxas betyder för honom.
Det här blev väldigt långt men jaja~
Skriv så får ni en kram på lägret~(ni behöver inte få någon om ni inte vill)!
Hej Emmi!
SvaraRaderaJättekul att det finns fler som gillar fanfiction :D
Direkt när jag läst det här blogginlägget kom jag att tänka på en fanfiction som jag läste för ett tag sedan, med karaktärer från Naruto.
Den handlade om Sasori, som då var död, och som älskade Sakura. För att han skulle kunna vara med henne i döden var han tvungen att ge henne sitt hjärta, men det varade bara ett år innan hans hjärta återvände och Sakura dog igen.
Själv grät jag faktiskt i slutet, för varje gång Sakura vaknade upp med hans hjärta sa hon samma saker till Sasori. Varje gång det gått ett år gav hon honom samma present innan hon dog.
Jag var så ledsen och tyckte så synd om Sasori som gång på gång fick se sin älskade vakna upp utan att minnas honom, spendera ett år med henne och se henne dö för att sedan upprepa hela processen igen.
Det var verkligen en berättelse som väckte känslor hos mig, jag brukar inte vara den som gråter så ofta över böcker och berättelser.
Hoppas att det var ett bra svar på din fråga :3
Om du vill läsa den: http://www.fanfiction.net/s/5200426/1/Lost_in_Heaven
Kram och syns på lägret ^-^
Bra initiativ Emmi!
SvaraRaderaSjälv skrek jag rakt ut i frustration när jag läst ut del nio av serien Tre - jag hade nämligen inte del tio (sista delen) hemma och kunde inte få veta slutet! Min man undrade om jag hade ont nånstans... :) Ruskigt bra serie btw! LÄS DEN! :)
Jag har läst lite av en tre bok. Vet inte vilken del det var. Dok blev jag trött på den rätt snabbt (glömt varför). Borde kanske ge den en ny chans? xD
SvaraRaderaMan måste ju börja på del ett, Emmi! :) Helt klart att du ska ge den en ny chans!
SvaraRaderaDet var bibliokarien(stava fel) som gav mig en del som var mitt i xD
SvaraRaderaVilken bok är det du har på bilden? Ser väldigt intressant ut! ^^
SvaraRadera